Elton
Drömmer gör vi alla lite till mans. Både under mörka nätter och ljusa dagar.
I veckan var vi på Palladium i Malmö. En gammal biografsalong som har gjorts om till ”en mötesplats för musik och dans”. Det vi tog del av var ”A TRUE ELTON JOHN TRIBUTE”. Det blev verkligen en upplevelse av musik från scenen och dans bland publiken.
Fast nu var det ju inte ”DEN” Elton John utan en man som tillsammans med tre andra musiker framförde en rad av Elton Johns alster.
Showen började med en berättelse om en liten pojke och hans drömmar. Redan i mycket unga år så lyssnade han på Elton Johns musik. I kombination med en pianospelande familj så valde pojken sin kurs i livet. När han så i sexan vann en talangtävling var hans väg utstakad. Han skulle bli som idolen.
Pianisten talade om hur hela hans liv kom att präglas av strävan att bli som Elton John.
Han berättade om alla timmars övande som handlade både om att kunna spela och att kunna framföra musiken precis som förebilden. Han berättade om ett stort antal Elton John konserter som hade besökts och som naturligtvis hade påverkat honom och fått honom att anstränga sig ännu mer.
Så det vi fick se och höra var en föreställning som gick i ett högt tempo. Precis så som förlagans på den tiden då han fortfarande gjorde framträdanden. Det var mycket glitter och glamour. Det var höga toner, mycket kroppsrörelser, mycket mimik och total inlevelse. Vi blev nästan övertygade om att det var Elton som satt där vid sitt instrument och hänförde oss alla i lokalen. Det tjoades, klappades och sjöngs med.
Det var fyra fantastiska musiker som förförde sin publik. Bland vilka några hade tagit i ordentligt med glitter och andra nöjde sig med ett litet glittrande halsband. Som undertecknad.
Det var ett riktigt ”ös”. Det märkliga inträffade att jag genom handväskan kände hur min telefon ”burrade”. Det var nästan en lättnad när en lugn låt tonade ut från scenen.
Före konserten sa jag att jag hoppades få höra ”Lejonkungen”. Det fick jag inte. Vi fick emellertid en förklaring till varför jag och alla andra inte fick höra ”Lejonkungen”.
Däremot fick vi som avslutning höra ”Your Song”. Då var det nästan lite magiskt.
Ändå kunde jag inte undgå känslan av att den höga ambitionsnivån gjorde att det blev ”too much”.
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
