Annebergsgatan

Så är den då äntligen slut den där julen. Fastan passerades ganska obemärkt. Så kom ”påska”.

Genom åren har familjen och släkten samlats för samkväm under påsken. En period träffades vi ute i naturen och hade picknic. Det var praktiskt eftersom vi gärna blev många och barnen var små. Hade vi tur så var vädrets makter med oss. Det innebar ofta att det inte regnade, i varje fall inte hela tiden. I år var vi inomhus och det var regn i luften och ingen sol. Nu var det perfekt eftersom det var svalt på balkongen och lagom varmt inne. Alla hade tagit med sig sina matfavoriter. Som vanligt blev det trångt på bordet.

Vi hade det trevligt och stämningen var god.

Och jag fick dåligt samvete för att jag har det så bra.

För att kunna hantera detta brukar jag tänka på en flygresa. Bara att flyga skapar ju skuldkänslor.

Men i informationsbroschyren finns ett budskap som ges att brukas vid behov. Det står att jag ska ta på mig syrgasmasken först innan jag försöker hjälpa någon annan. Det lindrar inte känslan av flygskam men det skapar ett förhållningssätt. De som har och kan måste finnas för att klara av att hjälpa dem som av olika anledningar inte kan hantera allting själva. Flyginformationen lättar min skuldkänsla lite.

Kloka människor inser nämligen att ingen klarar sig ensam. Det är den stora diskrepansen mellan människor som är problemet. En del nöjer sig inte med en syrgasmask eller fint väder.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)