Annebergsgatan

I veckan stod årets ”Nyord” uppräknade med förklaringar. Det är intressant att språket varje år förändras. Det är än mer intressant vad orden säger om året som gått. Av dessa nya ord kommer förmodligen de flesta att glömmas bort men några kommer säkert att finnas kvar. Ett begrepp som jag hoppas försvinner lika fort som det dök upp är ”Soft girl”. Framför allt hoppas jag att fenomenet som ordet står för kommer att försvinna illa kvickt.

Under den gågna helgen har jag träffat på ett antal av de fantastiska människor som ser till att vårt samhälle fungerar rent praktiskt. De arbetar ofta på obekväma tider såsom nätter och helger. De arbetar ofta under tidspress. De är ofta underbemannade. De har ofta låga löner. De får ofta ta emot andras oro och frustration. Det blir ofta nerskärningar. De måste alltid även hantera ett privatliv.

Igår träffade jag en av dessa underbara människor som berättade att hen (ett ganska nytt ord) ofta får frågan hur hen står ut. Hen svarade att hen tycker om sitt jobb och allt vad det för med sig och att efter 27 år så är man oftast bra på det man gör och det gör att man kämpar vidare.

Tillbaka till min frustration kring fenomenet ”Soft girl”.

Jag undrar hur dedikerade de är till sitt ”arbete” efter 27 år där de ensamma troligen inte fullt så vackra och moderiktigt klädda går runt i sitt kanske inte lika vackra hem. 27 år som kunde använts till att delta i samhället och få det att fungera.