Annebergsgatan

”Att sprida glädje. Det är ju det som är själva grejen” så låter dagens visdomsord. Tänk så enkelt det låter.

I natt, som så många nätter förut, har jag legat och funderat på varför jag inte bara kan känna just en gemensam glädje inför det här stora som kallas jul.

Jag har säkert sagt det förut men jag säger det igen, jag tycker inte om julen. Jag känner mest ångest över alltihop.

När jag var barn så hängde jag bara med. Jag visste vad som förväntades av mig och vad som skulle ske. Nu som gammal tant har jag noll koll. När hösten börjar gå mot sitt slut och det överallt kommer jultecken, då börjar jag må dåligt. Detta beror naturligtvis på mitt enorma kontrollbehov. Men det är mitt problem.

Egentligen handlar det kanske inte om mig. Jag vet att världen i mångt och mycket är hemsk och orättvis och det kanske är den insikten som blir värre inför högtiderna.

Vi såg en film igår ”Hoppets tåg”, efter en bok av Viola Ardone, som handlar om hur föräldrar i efterkrigstiden skickade sina barn från Neapel till norra Italien för att de skulle bli omhändertagna, kunna äta upp sig och få gå i skolan. Det var en bra film men den gjorde mig bara ännu mer eftertänksam. Hur kan det vara så att historien hela tiden upprepar sig. Att ingen lärdom tas av det förgångna.

Så sett i ljuset av det så kanske jag bara kan göra mitt bästa. Ett annat visdomsord låter nämligen så här: ”Jag ska göra mitt bästa och det är det bästa som någon kan göra.”

Kram Inger  

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)