Annebergsgatan

Hej!

Jag har skrivit en del om att rensa ut. Nu tänker jag, iförd öronproppar och hörselkåpor, berätta om att samla.

Om en person har samlat på saker under åttio år innebär det naturligtvis att vederbörande har väldigt många saker.

Om även andra, typ hela familjen, samlar på saker inom ramen för dessa åttio år så blir det en oerhörd mängd saker. Om dessutom främmande människor skänker saker så blir det i princip omöjligt att ha koll på alla saker. Det vill säga om man inte skapar ett museum med alla sakerna.

I Eslöv finns det ett sådant museum vilket jag skrev om redan för längesedan. Leksaksmuseet i Eslöv kan man nämligen besöka många gånger. De gamla leksakerna tål att beundras om och om igen. De sätter i gång minnen och berättelser. Det tillkommer dessutom ständigt nya saker eftersom samlarna snappar upp alla nya trender.

Att iaktta de vuxna som går runt är intressant. Alla hittar något som de har en relation till eller en historia kring. Barnen hittar ”sina” saker i montrarna, de provar det som provas kan och de tindrar hela tiden med ögonen.

Det är helt makalöst vad man kan hitta. Där finns allt från små centimeterhöga figurer i plåt till jättestora legobyggen.

Så ”femton minuter från Eslöv”-stationen finns ett riktigt roligt utfärdsmål.

Om nu någon skulle undra varför jag sitter med hörselskydd så beror det på renoveringen i våningen ovanför.

Kram Inger  

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)