Blodsband
Hej!
Just nu sitter jag och tittar på en kohud. Fast det är ingen riktig kohud. Om jag ska vara ärlig så är det inte en gång en hud, det är en tapet. En hel vägg täckt av en tapet som du verkligen måste röra vid för att förstå att det är papper.
Vi är just hemkomna från ett besök på en kyrkogård. Bland en massa gamla gravstenar har vi stått och tagit in att här på platsen begravdes min farfars brors frus mamma och hennes moster/faster för länge sedan. Hur kan man förstå något sådant? För mig hjälper det att besöka platsen, gå på marken och studera omgivningen. Precis som det hjälper att känna på tapeten.
Runt kyrkogården växer det enorma träd. Som i Pildammsparken. Jag är fascinerad av träd. Tänk vad de har varit med om. En dag kommer dessa fantastiska träd tas ner och förhoppningsvis kommer nya att planteras. Människor som inte finns nu kommer att om många år beundra dessa då enorma träd. De kommer att stå under träden och säga precis som jag nu säger ”Tänk om dessa träd kunde tala”.
”Släkten komma, släkten gå” .
I går besökte vi en man född 1976. Jag gav honom ett brev och bad honom läsa. Han gjorde så och efter en kort stund började han storgråta. Det var en sådan gråt som man inte kan stoppa för känslan är så stark. Brevet han höll i sin hand var daterat 1947. Hans farmors mor skrev brevet till min pappa om vi ska tro på det detektivarbete som har lagts ner för att undersöka saken.
Att resa hemifrån till ett annat land är alltid intressant. Att resa hemifrån till ett annat land och mötas av människor som du träffat kanske bara en gång förut och mötas med kramar och massor av kärlek det är fantastiskt. Det framkallar onekligen många tårar i alla fall.
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
