Annebergsgatan

Ibland har jag ingen aning om vad jag ska skriva. Så slog det mig tidigare idag att jag naturligtvis måste skriva om våren. Men nu är det ju så att några vårar har kommit och gått sedan jag började mitt skrivande. Därför tänker jag inte en gång till skriva om allt vackert, doftande och hoppingivande som våren innebär för mig. I stället fick jag lust att titta på själva ordet vår som består av tre bokstäver. För jag gillar ordlekar.

De tre bokstäverna kan byta plats och bildar då nya ord såsom vrå, råv, årv, åvr, rvå. Här protesterar vän av ordning som för det första kanske kommer på fler kombinationer men framför allt menar att flera av kombinationerna inte är riktiga ord. Varför är de inte det? Bokstäverna finns ju.

Nu börjar det bli intressant. Pippi Långstrump undersökte just det här. Hur vet man vad en sak är om vi inte har ett ord för det? Och varför har vi så lätt för att bara ta till oss ett begrepp eller ord som egentligen ersätter något som vi redan har ett namn för.

Om jag funderar över svenska språkets förändring bara under min livstid så är det nästan som ett nytt språk. Min mammas morföräldrar levde när jag föddes. De hade nog idag inte helt enkelt kunnat föra ett samtal, begripligt för båda parter, med en ung person.

Ett ordexempel tänker jag kan vara min nu invigda persiljekvarn. Sådana har funnits länge. Att människor inte vet vad en persiljekvarn är det kan jag förstå. Nuförtiden finns det så många alternativ om man vill ha malen persilja till maten. Men ingenting är som man tror. För det som förvånar mig är att människor, äldre än vad jag är, inte vet vad en persiljekvarn är.

När jag tittar på mina odlingar som frodas så undrar jag om det fina ordet persiljevår finns. Jag får väl testa som Pippi gjorde.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)