Annebergsgatan

Jag promenerar längs Blomstergatan i Pildammsparken. Solen lyser starkt och det är bitande kallt. Det är en alldeles fantastisk dag. I de breda rabatterna strävar tulpanbladen mot ljuset. I lilla boken ”Säg det med blommor” som alltid ligger på mitt sängbord, läser jag att tulpanen var en av österlandets skönaste blommor. Den har blivit vällustens sinnebild. Det är färgerna som bestämmer budskapet. Snart händer miraklet i parken och jag undrar vilka färger som kommer att täcka den mörka jorden.

Jag tänker ofta på min mormor när jag ser blommor. Mormor älskade blommor och hon hade genom åren några olika trädgårdar som hon vårdade ömt. Mormor älskade även sol och värme. Så en varm och solig dag i trädgården var en lycklig dag för mormor.

En lycklig dag för mig var när jag fick åka till mormor och morfar i Trelleborg på övernattning. Jag fick sova bredvid mormor i den stora sängen med rena, nymanglade lakan. Det var härligt på många sätt och jag sov alltid så gott där. En glipa i gardinen gjorde att ljuset från gatan nedanför syntes i rummet. Så när jag vaknade till och tyckte att det verkade ljust i rummet så väckte jag mormor för jag kände att nu var det morgon. Det kände inte mormor utan hon sa alltid att det fortfarande var natt så vi kunde gott sova en stund till. Det tyckte jag var långtråkigt.

I helgen hade jag nattgäster modell yngre. De sov som vanligt i gästrummet. Jag vaknade av en röst som sa: ”Farmor, är det morgon nu”? Jag kom genast att tänka på mormors ord om att sova en stund till och svarade därför med samma ord.  ”Jamen det är ljust” hörde jag då. ”Det beror på att det blir ljust tidigare nu eftersom det börjar bli vår”, sa jag. ”Är det vår” utropade min nattgäst och rusade mycket exalterad in till sin sovande bror och ropade högt:”Vakna, det är vår”!

 Kram Inger  

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)