Reflektioner
Hej
Det händer att jag sitter i baksätet på vår bil. I veckan hände det. Jag har tudelade känslor kring att sitta i baksätet. Jag har tidigare berättat om myskänslorna som kan dyka upp när jag förs tillbaka till barndomens bilresor med pappa vid ratten. Det är ju positivt. Det som inte är positivt för mig är de svarta sidorutorna och den lika svarta bakrutan. Den enda fördelen är att solstrålarna inte når in. Fast strålarna kommer in genom framrutan. Så trots att jag sitter i mörker så bländas jag av ljuset framifrån. Därför sätter jag mina solglasögon utanpå mina vanliga glasögon. De vanliga glasögonen blir mörka vid skarpt solljus men inte tillräckligt mörka för mig. Därav dessa dubbelglas.
Så nu satt jag där i baksätet och tittade ut genom den mörka rutan. Då såg jag att det var som en jättestor bred regnbåge högt uppifrån över molnen och ner mot marken. Inte som en båge på tvären. När jag vände mig åt sidan och såg ut genom den andra rutan så var det samma färgupplevelse. Nu var det havet som var täckt av breda färgränder. Från horisonten och rakt in mot stranden. Jag hade aldrig sett något liknande.
Jag frågade mina medresenärer i framsätet om de kunde se de här färgerna. Det kunde de inte. Jag tog av mig mina solglasögon och då försvann färgerna. Det här måste undersökas och dokumenteras, tänkte jag. När jag satte telefonen mot himlen fanns där inga färger. Då satte jag mina solglasögon framför objektivet och de fantastiska färgerna framträdde igen.
Jag tog kort på fenomenet och så funderade jag.
Tänk om allting vore så enkelt. Om allt det svarta i världen kunde försvinna om vi bara tog på oss rätt glasögon. Då skulle världen vara full av färg. Precis som i en sagobok.
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
