Samvete

Hej!

Nu är snart juni månad förbi. Fort har det gått och ibland kan det kännas tufft att hänga med. Hela tiden händer det saker i vår omedelbara närhet, i vårt närområde och i världen i övrigt.

När jag, vilket jag tidigare berättat om, utbildade mig inom ramen för ”Tidningen i skolan” så pratade vi mycket om hur människor tolkar och engagerar sig i det som händer utanför dem själva. Allt beroende på avståndet till det som sker. Ju längre bort desto mindre förstår vi och ju mindre tar vi det till oss.

Ta som exempel det som varit den senaste tiden.

Jag tycker inte om när det blir för varmt. Så jag försöker undvika hettan. Jag stannar ofta inomhus, väljer tunna kläder, försöker komma ihåg att dricka mycket vatten, glömmer använda solkräm, undviker tuffare fysisk aktivitet osv.

Ofattbart många människor har ingen möjlighet att skydda sig mot solen och hettan. Många har inte  tillgång till vatten och solkräm!!!!

Jag skyddar mig mot solen för att jag kan det. Jag talar med människor om värmen och vi delger varandra råd och tips som vi väljer att följa eller inte.
Jag känner fortfarande stor sorg och saknad efter min bror och så kommer det för alltid att vara. Jag fick ha honom i mitt liv i sextio år och det är jag mycket tacksam för. Jag önskar emellertid att det hade blivit många fler år. Särskilt för Lars egen skull. Det var mycket som han drömde om och planerade som han aldrig fick uppleva.

Jag fick möjlighet att ta farväl av Lars. Det fanns tid för det. Han kommer alltid att finnas hos mig. Många med mig kommer att bevara minnet av Lars. Vi gör det för att vi kan och vet vad som hände honom.

Så tänker jag en stund utanför mig själv och min närmsta omgivning.

Många människor möter döden dagligen och stundligen. Många på grund av långvarig sjukdom eller ålder men ibland kommer den utan förvarning. Det är svält i världen, krig och annat vansinne. Det är unga som är vilse och fördärvar sitt eget och andras liv för att de förleds av äldre som lever i ett parallellsamhälle.

De drabbade ges ingen möjlighet till mental förberedelse eller avsked.

Dagligen läser jag i tidningen och lyssnar på nyheterna på TV. Jag förstår att det ändå bara är en bråkdel av allt hemskt som händer utanför min comfort zone.

Nu börjar snart en ny månad och almanackan är inte full. Ibland saknar jag det inrutade arbetsschemat. Jag får lätt dåligt samvete om jag inte ”gör” något. Blir rastlös. Tänker att jag borde engagera mig mer utanför min krets. Det finns ju hur mycket som helst att ”göra”. Så tänker jag i nästa stund att jag har aktiverat mig för många under mitt liv. Jag kanske ska tillåta mig att vara lite i mitt epicentrum. Smörja in mig med solkräm och vara i min egen sorg.

Tänker att det var detta det handlade om som vi fick lära oss på kursen, avståndet. Och hur vi hanterar det. Samvetet.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)