Annebergsgatan

Hej!

Olle och jag hade bokat biobiljetter till i torsdags. Eftersom vi båda varit krassliga under ett antal dagar så var vi tveksamma till om vi skulle kunna gå. Jag kände mig emellertid frisk så vi kom överens om att jag skulle gå själv. Föreställningen var en så kallad barnvagnsbio. Det betyder att den började klockan 11.15, ljudet skulle vara lite lägre och mörkret inte fullt så mörkt som vanligt. En perfekt pensionärstillställning med andra ord. Nöjd satte jag mig och reklamen startade. Allt var som det var sagt utom att det bara satt en person, det vill säga jag, i den mycket stora salongen. Så i två timmar och femton minuter satt jag ensam i mörkret. Filmen handlade om en kvinna i Sydkorea som inte tog skit av någon man.

Nyårsafton för två år sedan skulle vi gå på Nyårskonsert på Malmö Live. Konserten blev uppskjuten två gånger men i går var det dags. Eftersom Olle kände sig bra så gick vi båda två.

Schönbrunn Slottsfilharmoniker från Wien stod för programmet. Det var nästan som att sitta på slottet i Wien på Nyårsdagen. Det var en mycket njutbar konsert.

På konserten i Wien i år var alla musiker klädda i ”kostym”. Det var befriande att se. Så var det inte igår i Malmö. De manliga musikerna var klädda i ”kostym” men de kvinnliga var klädda i galaklänningar. Det var vackra klänningar i typ siden. Alla utom konsertmästaren. Hon, för det var en kvinna, var klädd i åtsmitande guldlamé, urringad och bararmad.

Den tjusiga kvinnan var med och startade orkestern för många år sedan. Jag förstår att hon har den främsta platsen i orkestern och därför har extra krav på sig. Konsertmästaren tackas till exempel hela tiden av dirigenten genom ett handslag. Det vill säga när det är en man. Så jag har svårt att förstå varför dirigenten måste kyssa en kvinnlig konsertmästare på handen hela tiden. Han kände sig väl chevaleresk. Först gången kan jag måhända ge honom det men som han höll på med handkyssandet hela tiden övergick det till rena trakasserier. Dessutom visade han henne att hon skulle dra upp mungiporna och när han passerade henne så gick han tätt intill som en katt och strök sig mot henne och hennes bara arm. I slutnumret hetsade han henne och hon spelade fantastiskt. Svetten rann av henne.

Sopranen hade också en tjusig klänning, med tunn spets i sidorna så man såg ända upp till höfterna. Vid avtackningen gick sopranen fram till konsertmästaren och kysste henne demonstrativt på handen. Blicken de båda kvinnorna gav varandra visade vad de ansåg.

Jag kan inte låta bli att undra vad dessa kvinnor mer får stå ut med för att få spela första fioler.

Metoo har tydligen kommit till Sydkorea men till Österrike har rörelsen inte riktigt nått fram.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)