Annebergsgatan

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg under rubriken Kvinna. Händelser i veckan som gick gör att jag vill återknyta till ämnet.

På min vandring till affären kom jag att bevittna en helt vardaglig händelse. Tre skolflickor, kanske i 13-årsåldern, kom springande mot mig på gången. Det lät som om de tjafsade med varandra. Plötsligt stannade den ena mycket bestämt varpå de andra också stannade. De vände sig mot hållet de kom från och flickan som stannade först gav ifrån sig en djup suck och ställde sig med ena höften ner, ett sätt att visa att man inte orkar ta emot mer. Mot dem kom en flicka springandes och ropandes med jackan halvvägs på. Gruppen var förmodligen på väg mot en gymnastiklektion eftersom de hade gympapåsar allihop och hade bråttom. Det jag reagerade på var kroppsspråket hos flickan som stannade först. Det var så tydligt att hon var gruppledare och att hon till slut kände att hon var tvungen att vänta in den sista i gruppen. Hela hon utstrålade trötthet över alltihopa.

När jag gick vidare stannade en kvinna upp framför mig. Hon bockade sig ner och tog upp en el-sparkcykel. Hon slängde med stor möda in cykeln på gräsmattan. Hon var ursinnig. ”Det går så många synskadade här”, sa hon när hon upptäckte mig.

I affären passerade två äldre högstadieflickor mig. Jag hörde hur den ena sa till den andra ”Så vi bestämde oss för att vi alla skulle frysa ut henne. Det var jättesynd om henne för hon hade inte gjort något!”

I tidningen för en tid sedan läste jag om hur stora kvinnogrupper tillsammans med ”Tantpatrullen” demonstrerade mot att kvinnor får för låga pensioner.

Internationella kvinnoföreningen i Malmö har gett ut en pytteliten skrift med viktiga ord. De skriver bland annat ”När jag ser möjligheter i dig och du ser möjligheter i mig, kan vi förändra samhället. När jag hjälper dig att växa och du hjälper mig att växa, hjälper vi samhället att växa.”

I gårdagens tidning säger Magdalena Andersson ”Jag har inget problem med att ta en runda till i förhandlingsrummet om det blir ett bättre resultat för Sverige.”

Vad vill jag nu ha sagt med dessa rader. Jo, jag tänker så här. Människor kan redan i tidig ålder vara mycket elaka och barska mot varandra. Det är inte könsbaserat. Det som jag drömmer om är att det sätt som kvinnor ofta löser problem på skulle vara ett bättre sätt att agera på för att få en lugnare värld än vad vi har nu.

Men att frysa ut någon är fruktansvärt.

Kram Inger