Nygammalt
Hej!
Gårdagens författarpanel i Babel diskuterade skiljetecknens vara eller icke vara. Det var en intressant diskussion och kontentan blev ungefär att punkt och kommatecken kunde vara ok. Texten ska nämligen vara så konstruerad att läsaren själv kan tolka den och till exempel förstå att en fråga är just en fråga och inte ett utrop. Jag vill ibland förstärka framför allt känslor med hjälp av tecken men nu är alltså den stora utmaningen att kunna formulera mig så tydligt att texten är begriplig med bara punkt och komma. Jag gör ett försök.
Vädret har varit mycket varierande och det märks bara man tittar ut genom fönstret att hösten är på gång. Jag har druckit den sista koppen kaffe i släktingarnas koloni för i år.
Denna vecka har varit intensiv och den kändes nästan som om vi är tillbaka före ni vet vad. Även om inte alla begränsningar har släppts så är det stor skillnad på att vara ute i världen nu mot bara för några veckor sedan.
Jag har njutit av de fria ytorna i mataffären men nu börjar besöksantalet gå upp även klockan nio på morgonen. Det finns fortfarande några i bokcirkeln som inte är tillbaka i stan men de kommer snart.
Vi är nästan fulltaliga på Canastan och jag har haft gäster här hemma. Barnbarnen har hämtats på förskolan och jag har varit på café och museum med vänner och varit bortbjuden på lunch.
Jag har åkt med Skånetrafikens tåg för första gången på evigheter. På utresan var det inte så trångt men på hemresan tyckte jag det kändes på gränsen till obehagligt. Då satte jag på mig ett munskydd. Inte för att jag är säker på att det skyddar vare sig mig eller andra mot virus men ibland räcker känslan för att livet ska kännas lättare.
För det är ju så att vi fortfarande lever med pandemin. Det nya hoppas jag är att människor över lag ska vara mer försiktiga med närkontakter. Vi måste inte pussas och kramas med kreti och pleti. Vi måste däremot fortsätta tvätta händerna ordentligt som vi har lärt oss under den här tiden och kanske till och med använda handsprit i vissa lägen. För det är ju inte så att allt det gamla nödvändigtvis var bättre än det nya som kommer.
Kram Inger
