Oljud
Hej!
Jag har funderat på det här med oljud. Egentligen kunde ju ordet oljud betyda frånvaro av ljud! Men ljud är svåra att undvika. Genom att flytta in till stan så har naturligtvis ljudmattan kring oss förändrats. Detta måste man räkna med om man väljer bort ”lugnet på landet”.
Under den period då våra hus renoverades så var det, vad jag vill kalla oväsen, hela dagarna. Ljudet var mycket störande. Kunde vi ifrågasätta detta ständiga ljud? Knappast om vi ville ha husen renoverade och det ville vi ju.
Men är det då så lugnt ”på landet”? Inte helt säkert! Det finns nämligen, bland en massa annat på landet, grannar, om du inte isolerar dig någonstans i utmarkerna.
Grannarna klipper gräsmattan när du ska ha gäster på lördagskvällen. De har studsmattor och anlägger paddelbanor. De för högljudda samtal som du inte vill höra och de anordnar musikcafé för vänner och bekanta. Det kan motsvara de musiksatsningar som görs i parken här där vi bor. Vanliga år anordnar kommunen gratiskonserter varje vecka under sommaren. I fjol blev det inga konserter alls. I år blir det konserter i augusti i ”Grytan”. ”Big Slap” ställdes in förra sommaren och det blir inget i år heller.
Förra året kom dock ett nytt fenomen. Musikentusiaster anordnade mer eller mindre privata samlingar med glada trumslagare på gräsmattan i parken. Allehanda andra konserter anordnades på samma plats hela sommaren. Så även i år.
Våra vänner måsarna har i år, enligt mitt förmenande, inte varit så irriterande som förra året. Visst låter de men det har också varit fascinerande att studera deras agerande. Så har vi till exempel haft glädjen att få följa två familjer på nära håll och lyssna till de små ungarnas pipande. Måsarna har heller inte använt vårt biltak till toalett i den omfattning som i fjol kan jag berätta!
Naturljuden är svåra att komma ifrån. Jag har trots det vid enstaka tillfällen haft lyckan att få uppleva ”den totala tystnaden” som en vän skrev om.
Även om störande ljud är tidsbegränsade och kortvariga tycker jag att ljud kan vara påfrestande. Ljud som aldrig tystnar är enerverande. En vän som förlorade synen sa att hen tyckte det var bättre än att hörseln försvann. Då tänker jag att det vi kallar oljud kanske är att föredra i det långa loppet för det är ju ibland möjligt att stänga ljudet ute med diverse hjälpmedel. Det vet folket på hotellet där vi tillbringade en natt. De hade lagt öronproppar på nattduksbordet.
Mot surret i huvudet som aldrig tar slut hjälper emellertid ofta vare sig skogsbad eller öronproppar. Det får för många konsekvenser som ingen önskar.
Kram Inger
