Avgång

Hej!

Jag har just sett sändningen där Stefan Löfven  meddelar  att han hos talmannen begärt att bli entledigad som statsminister. Han säger att det är det svåraste beslut han tagit. Naturligtvis har han lyssnat på andra människor som han har förtroende för men till syvende och sist så är det hans eget beslut.

Som vid alla presskonferenser så ska det ställas frågor kring det besked som lämnats. Det är klart att alla beslut som fattas av förtroendevalda måste analyseras för att vi som faktiskt är representerade av dessa förtroendevalda ska kunna ha en chans att förstå. I dessa lägen tänker jag ofta på hur starka de människor som tar på sig representativa uppdrag måste vara. Som idag.

Efter en genomgång av vad som ligger bakom beslutet meddelade Stefan Löfven att han avgår. Som ett resultat av vad som har framkommit under betänketiden anser han att detta beslut är det bästa för Sverige.

Jag kan nöja mig med det men nu börjar i stället det extrajobbiga. Nu ska det analyseras till max. Det räcker inte med att några får ställa frågor utan ”alla” måste få lov att delta. Jag inser att ”alla” representerar olika intressegrupper och därför har rätt att få känna sig involverade och delaktiga. Det jag tycker är jobbigt och som måste vara oerhört påfrestande för en utsatt person är att det finns bara ett begränsat antal relevanta frågor! En efter en försöker frågeställarna komma på den ultimata frågan som de ska kunna glänsa med trots att den utfrågade redan har svarat på frågan ett antal gånger.

Det lär finnas nio grundkänslor. Resten är varianter av dessa. Jag undrar hur många av denna mix av känslor som Stefan Löfven har känt under tiden efter misstroendeförklaringen. Att han trots det ställer sig till förfogande för en ny omgång tyder för mig på styrka och mod. Det finns säkert de som menar att det bara handlar om makt och makt är säkert en del av beslutet. Jag är glad att en person som Stefan Löfven har även den drivkraften. Det finns nämligen andra som förutom makt har andra drivkrafter som det ständigt behöver frågas om och som behöver analyseras än mer offentlig av många olika aktörer.

Kram Inger