Fortsättning
Hej!
I går fick jag höra om ett litet barn som inte hade sovit på grund av halsont. Detta föranleder mig att skriva en fortsättning på förra veckans inlägg.
En sak som jag funderar på är det här med ”lugnande” preparat.
Jag är mycket tacksam för att jag inte har behövt någon större operation. Emellertid har jag genomgått ett antal mindre ingrepp. Det har tagits bort saker och annat har rättats till.
Inför dessa ingrepp har jag ibland fått frågan om jag behöver något lugnande. Ofta har jag bara fått veta att ”nu ger vid dig något lugnande”. Då tänker jag så här. Hur ska jag veta om jag behöver ”lugnas”? För om sjukvårdspersonalen anser att jag behöver ”lugnas” då blir jag verkligen orolig över vad som ska ske för jag ska väl få bedövning i alla fall!
När vi i skolan stod på led framför doktor Smith för att bli vaccinerade mot diverse sjukdomar var det ingen som erbjöds något ”lugnande” trots att flera barn var livrädda och grät. Inte blev läget bättre av att folk i min omgivning, var gång jag skulle få en spruta, tröstade mig med att ”Du behöver inte vara rädd. Sprutan är stor som en brandspruta (modell handspruta) så det känns ingenting”!
Genom åren har det blivit flera sprutor. Några insprutningar har behövts vid utlandsresor, mot ”Svininfluensan” och det har blivit ett antal stick mot ”Säsongsinfluensan”. Jag har tack och lov ännu inte stött på någon brandspruta!
När jag var ganska liten så behövdes mina polyper tas bort. Då sövdes jag med eter som droppades på en duk placerad på en ställning över ansiktet. När jag vaknade så sparkade jag den två meter långe läkaren på smalbenet. Detta enligt ett säkert ögonvittne. Då kanske jag hade behövt något ”lugnande”. Det blev istället glass resten av dagen!
Som nybliven tonåring hamnade jag utan förvarning på ett operationsbord för att något skulle fixas. Då önskar jag att jag hade fått lite eter. Det var för mig en obehaglig upplevelse bara att för första gången komma in i en operationssal. Att sen fastspänd med en duk över ögonen ligga och lyssna till personalen som diskuterade privata frågor samtidigt som de slängde in lite om knivar och saxar, det var inte en positiv upplevelse. Den erfarenheten fick mig att avsky allt som liknar en operationssal. Jag har vid några tillfällen fått hörlurar med musik för att slippa lyssna till omgivningen. Det har lugnat mig.
När jag som barn inte kunde sova på grund av hosta så fick jag några droppar från en pipett på en tesked. Det var ”hostdroppar”. Det var skönt att få hostdroppar för då slutade jag hosta och sov lugnt hela natten. Det var morfin i dropparna!
Kram Inger
