Kväll
Hej!
Nu är det måndagskväll och jag har inte skrivit någon blogg! Med hänsyn tagen till mitt behov av rutiner, ordning och reda så kan kanske någon undra om det har hänt något. Jag kan lugna vederbörande med att det har inte hänt något. Trots detta konstaterande så måste jag dock erkänna att jag är svettig, varm och trött.
Jag har varit pensionär i drygt ett-och ett halvt år. Under det första året så var det svårt att släppa arbetet. Jag hade ett konstant diffust dåligt samvete under lång tid. Varför jag kände så är jag inte riktigt klar över men jag tror att det allra mest hade att göra med förlusten av en tillhörighet.
Under en kort period i mitt arbetsliv hade jag ingen fast anställning. Plötsligt var jag egenföretagare med ett annat sorts ansvar. Det dröjde inte så länge innan det började kännas konstigt med allting. Jag kände inte riktigt att jag arbetade. Min slutsats blev därför att jag var tvungen att göra något åt hela situationen. Att börja arbeta i förskolan gav mig tillfredsställelsen tillbaka och framförallt gav det mig min förnöjsamhet tillbaka. Det var nämligen ett roligt arbete.
Jag har inte längre dåligt samvete för att jag inte lönearbetar. Arbetar gör jag nämligen varje dag med sådant som andra får lön för. Just idag har jag bland annat varit brandman, läst sagor och gått på upptäckarpromenad. Ett fantastiskt arbete och belöningen betalas ut i massor av kärlek på alla håll. Det var ett gott dagsverke där jag kände enbart glädje och tillhörighet. Fast jag blev svettig, varm och trött och det känns bara bra!
Kram Inger
