Boken
Hej!
Ibland blir det mycket. Mycket av allting. Livet som pensionär kan ibland t.om. kännas lite inrutat och nästan stressigt. Då känns det bra att ha lite handfasta råd att följa från människor som har tänkt både handfast och filosofiskt kring hur man kan hantera livet i dessa lägen.
På mitt skrivbord har jag en lista över 7 hobbys för att motverka stress. Trädgårdsarbete är nog det som jag har svårast att bejaka! Det kan då tyckas kanske lite lättare att ta till sig Bengts tankar (Bengt Brülde född 1959) som jag tidigare refererat till.
Bengt har skrivit en tjock bok kring filosofiska tankar om ett gott och meningsfullt åldrande. På bokens baksida står det att Bengt bjuder in till en dialog med läsaren om hur vi kan – och borde – förhålla oss till vårt eget åldrande.
Eftersom ett av de sju antistressråden på skrivbordet är läsning så faller det sig naturligt för mig att läsa boken som jag ramlade över av en tillfällighet.
Jag kan redan nu säga att boken är tungläst och för mig inte helt enkel att förstå. Jag tycker att det är mycket upprepningar så boken kunde kanske vara lite tunnare med större typsnitt och mellanrum mellan raderna. Detta framförallt med hänsyn till vilken kategori människor den riktar sig till.
Nåväl, kan jag i boken hitta några tankar och råd som kan vara värda att vidarebefordra?
Man kan hitta rubriker som ”När kan vår strävan att hålla oss unga betraktas som sund?”, ”Vilket socialt liv är bäst för oss?”, ”Att hantera pensioneringens negativa effekter”, ”Hur ska vi använda vår tid när vi inte längre arbetar?”
En av de mer tänkvärda frågeställningarna är den här ”Ett moraliskt anständigt liv på äldre dagar: Måste vi bidra till en bättre värld?”
En annan intressant fråga som det tål att funderas över ”Hur ska vi bära oss åt för att bli mer visa?”
Ett sätt som Bengt ofta nämner i boken som medel vid reflektion är meditation.
Ett annat sätt som jag inte tidigare har satt i relation till åldrande och som nämns vid flera tillfällen i boken är att själv testa droger. Det är tydligen enligt Bengt inte helt ovanligt i gruppen äldre. Det sätter igång jobbiga tankar hos mig.
Kram Inger
