Växelvärk
Hej!
”Hon hade inget minne av att ha upplevt sin första dag som pensionär”.
Jag har läst ut boken ”Höstlig kvartett” (Barbara Pym) från 1987 om de engelska pensionärerna. Ett arbetslag bestående av två män och två kvinnor. Kvinnorna går i pension samtidigt och det inrutade livet som de fyra levt förändras.
Alla fyra är ensamma men på olika sätt. Ingen av dem har vad jag vill kalla ”social kompetens”. De möts fysiskt på arbetet men de vet ingenting om varandra. Allting de gör görs på rutin och vad själva arbetet består av är det inte riktigt någon som vet. De pratar inte med varandra och även om det ligger i luften att det skulle kunna uppstå vänskap på olika sätt mellan de fyra så händer ingenting. Till slut är det naturligtvis för sent. ”Eftertankens kranka blekhet”!
Det är en tragisk bok även om jag ibland drog på smilbanden när igenkänningsfaktorn blev hög.
Boken tar nämligen upp många av de reflektioner som jag har gjort under mitt första år som pensionär.
Jag tittar igenom mina anteckningar från året som gått och inser att tiden har gått fort. Det har varit en stor blandning av aktiviteter med en lagom dos av passivitet då och då.
Jag har gett mig själv fysiska utmaningar såväl som intellektuella. Det har varit ett år med många roliga stunder men också ett år med stor sorg. Det är ju så livet är och fortsätter vara.
Det som de fiktiva pensionärerna i boken missade var den kraft och styrka det ligger i att omge sig med fantastiska människor. Jag är otroligt lycklig för alla underbara kramar, fysiska och mentala, som jag hela tiden får.
Sen är det ju som Sigge, sex år gammal, så klokt svarar på frågan om vad som är svårast med att bli stor: ”Att få växelvärk”!
Kram Inger
