Tomt

Hej!

I dag har jag absolut ingen aning om vad jag ska skriva! I mitt huvud kan det bli så där tomt ibland. Det går inte att tänka en ordentlig tanke. Jag har emellertid en ambition att skriva den här bloggen varje måndag så det känns ok att åtminstone försöka.

Jag skulle ju kunna göra en djupdykande omvärldsanalys men jag nöjer mig nog med att konstatera att jag under den senaste tiden då och då har känt obehag inför det som händer, både i min omedelbara närhet och i världen i stort.

För mig har det alltid varit svårt att förstå varför någon tar sig rätten att fördärva det som någon annan har skapat. Det har varit så ända sedan någon tog sönder ett sandtorn för mig.

Jag var till exempel på Malmö Konsthall och såg utställningen om fördärvade artefakter i mellanöstern. En fantastisk utställning som visar på det här meningslösa.
Jag har i min ägo en bok om Malmös historia. Där kan jag också hitta exempel på det här i mitt tycke obegripliga fördärvandet. Visst finns det miljöer som förfaller och blir till sanitära olägenheter men varför så många av Malmös gamla miljöer, med den reservationen måste tas bort, kan också vara svårt att förstå fullt ut.

Jag tänker på detta när jag hör och läser om de vandaler som fördärvar Malmö. Om jag på något sätt ska förstå varför Malmös styrande över tid har tagit bort byggnader och områden så har de i varje fall haft ett syfte med det. De har ambitionen att göra Malmö till en ännu bättre plats på olika sätt. De här som tar sig rätten att fördärva rakt upp och ner, bara för att de kan, måste ha som enda syfte att sätta skräck i människor.

Då känns det bra att läsa om ambitiösa människor, som jag känt i många år, nu öppnar en restaurang i Malmö. Det inger mig framtidstro och jag önskar dem allt gott.

För många år sedan gick jag i samtalsterapi. Efter många månaders oavbrutet pratande tog talet plötsligt slut mitt under samtalstimmen. Det blev alldeles tomt i huvudet. Då sa terapeuten: ”Inger, det är helt ok att vara tyst”! Jag försöker leva efter det. Det går sådär!

Så blev det en text i alla fall!

Kram Inger