Oro
Hej!
I dag för 60 år sedan fick jag en lillasyster. Ofta när jag tänker på henne så är hon i tre-fyraårsåldern. Då ser jag framför mig hur hon klädd i sin lilla ljusblåa klänning dansar balett för oss. Pappa står beredd att ta emot henne och lyfta upp henne i luften så som hon har sett att de gör på TV.
Dagen då hon fyllde sjutton var hon utbytesstudent i USA. Den dagen blev hon moster till en liten pojke. Denne lille gosse dansade inte balett i tre-fyraårsåldern men gick ofta omkring iförd röd brandmanshjälm och med en borste över axeln.
Jag har firat ett antal 60-årsdagar, inte bara min egen!
Så var jag med när Olles morfar firade sin sextioårsdag på Hotell St. Jörgen här i Malmö och jag var med när Olles mormor firade sin dag på Örenäs slott.
Jag minns när min mormor hade sitt sextioårskalas. Det var på färjan mellan Trelleborg och Sassnitz som på den tiden låg i DDR. Morfar var restaurangchef för Tysklandsfärjorna så därför var kalaset på färjan. Det var en fest där jag var enda barnet. Det dansades på festen dock inte balett!
Jag fick ofta följa med morfar på färjan över. Det var alltid roligt och spännande. Morfar visade stolt upp mig för hela besättningen på båten. Jag trodde länge att det hörde till när man åkte med de stora båtarna att man gick runt och hälsade på alla som arbetade där.
När vi kom fram till hamnen i Sassnitz så fick jag aldrig gå av båten. Ibland gick morfar iland och handlade men jag fick inte följa med. Jag var nog glad för det egentligen för det kändes konstigt och skrämmande med soldaterna som stod utspridda längs klipporna med stora vapen i händerna. Vapen riktade mot färjan.
Jag har passerat gränser där vapen riktats mot oss. Det är otäckt. När muren föll kändes det som ett stort framsteg för världen.
I dag tänker jag att allting går i cirklar. Jag känner stark oro för alla utsatta människor.
Jag är mycket tacksam för att jag har glädjande saker som ligger framför mig och jag hoppas att jag får vara med och fira fler sextioåringar.
Kram Inger
