Sommarlov
Hej!
Sommarlov, bara smaka på ordet. Visst ligger det ett romantiskt skimmer över ”sommarlov”. Eftersom jag nu sedan drygt fem månader varit pensionär så kan man ju säga att det är första gången på sextio år som jag inte har sommarlov. Visserligen hette det semester under de senare arbetsåren men i mitt huvud var det sommarlov, lite förkortat dock.
Mina barndoms sommarlov tillbringade jag i sommarstugor. Jag har länge insett att det var en privilegierad tillvaro som jag inte alltid till fullo uppskattade. Mamma arbetade som lärare och på den tiden hade lärarna sommarlov när eleverna var lediga. Jag och mina syskon var därför inte i stan på somrarna. En del barn fick åka på koloni och det tyckte jag lät spännande. Som liten förstod jag inte varför inte jag fick åka på koloni utan var tvungen att tillbringa varenda sommar i stugan. Nu är ju inte det helt riktigt för hela familjen åkte dessutom, som jag tidigare har skrivit om, varje sommar på semester någonstans. Några av mina kamrater hade också sommarstuga. En del bodde hela året i eget hus så de hade oftast inte en sommarstuga.
När jag blev lite äldre och började tillbringa somrarna i stan så insåg jag att staden var full av barn som badade på Ribban och lekte i parkernas fontäner. Jag minns att jag då reflekterade över detta.
För någon dag sedan åkte jag hiss med en grannpojke. Han är i yngre tonåren. Jag frågade honom om han hade några tankar kring vad han skulle göra under sommaren. Det hade han inte.
Kram Inger
