Städa

Hej!

Inför min pension tänkte jag ut några projekt. Ett sådant projekt var storstädning. Jag har emellertid inte känt att just det projektet varit speciellt lockande. Dock får jag ibland konstiga små ryck som säger att ”Nu är det dags” och då är det bara att lyda. Förra veckan tog jag alltså tag i bokhylleprojektet.

Vid flytten för två år sedan rensade vi ut en massa böcker. Vi hade inte plats till alla. Bokhyllan såg därför prydlig ut när vi hade flyttat in. Nu såg den inte så prydlig ut längre eftersom vi trots goda föresatser har skaffat nya böcker.  Den behövde dessutom dammas. Det tog ganska lång tid att bli klar för jag hittade böcker som jag glömt bort och då måste jag titta lite extra i dem. En del av böckerna var ”Wellnessböcker” som var viktiga för mig under en period i mitt liv då jag inte mådde så bra. När jag bläddrade igenom dem så tänkte jag att nu behöver jag dem inte på samma sätt och det kändes lite som en befrielse.

Jag plockade bort några deckare från bokhyllan. Dom tänker jag ta med mig till bokcaféet i morgon. Självhjälpsböckerna är trots allt svårare att släppa men jag inser att det som står i dem kan jag läsa om på andra ställen. Som i morse när jag läste en nära anhörigs reflektioner kring livet,  ”Livet är som en skogspromenad”, en poetisk beskrivning som berörde mig djupt.

Det är ändå svårt att kasta böcker med alla dessa ord som någon har tänkt ut och satt i ett sammanhang. Fast orden finns ju kvar inom oss och så länge vi kan så ska vi använda dem för inre och yttre samtal. Jag läste i en deckare att ”Ord som inte möts med ord, tystnar av blygsel och skam”.

Kram Inger