Gå vilse
Hej!
”Den som aldrig går vilse hittar inga nya stigar”. Så står det på en tavla hemma hos oss. Jag tror att ”gå vilse” hänger ihop med att plocka fram modet som vi alla har, vilket jag skrev om förra veckan.
I helgen hade vi ansvar för en liten tvååring och en lite äldre undulat. Det är stort. Vi har passat både barnet och fågeln ett flertal gånger men ändå känns det som en nystart varje gång. Barnet och fågeln, fast mest barnet, har utvecklats och vuxit sedan förra gången. Det går inte att tro att det som fungerade för en tid sedan fungerar idag. Fast jag märker ju hur snabbt det går att komma in i någon sorts rutin byggd på all den erfarenhet och vana som jag har och alla gånger som jag gått vilse.
Vi gick en promenad i närområdet. Nu är det så att i vår omedelbara närhet finns det stigar som vi aldrig har gått. Det är egentligen helt osannolikt efter att ha varit i dessa trakter under så många år. Vi hittade faktiskt stigar som vi inte visste vart de skulle ta oss.
I närområdet har jag också hittat ett bokcafé som jag besökt. Där mötte jag ett gäng trevliga människor. Vi drack kaffe och åt hembakat, pratade om någon som brukat komma men nu aldrig kommer att komma tillbaka, kollade på olika vävmönster (jag googlade) och så pratade vi om böcker. Nästan som ett litet Babel.
Jag fick frågan om jag hade hittat rutiner nu som pensionär. Jag sa att jag försöker undvika rutiner eftersom jag fortfarandet håller på med att undersöka vad det innebär att vara pensionär. Då blev jag inbjuden att besöka en vävstuga som också finns i närområdet. Jag fick adressen så jag hoppas att jag hittar dit och inte går vilse på vägen. Fast man kan ju aldrig veta. Barnet i mig kanske hittar en fågel som behöver studeras och då vet man aldrig vart färden tar mig.
Kram Inger
