Annebergsgatan

Ja, nu har det gått ytterligare en vecka och vintern är fortfarande här!
I går när jag tittade ut på gatan så kom det ett par med 8 stycken små hundar i koppel. Åtta stycken likadana! De var jättesöta. Vad har nu det med snön att göra?
Jo, det är så här att jag alltid har haft ett visst kontrollbehov! Jag gillar ordning och reda med tydliga strukturer.
Jag har alltid haft någon sorts huvudansvar för att det har ordnats här hemma. Detta kan bero på att jag i början av vårt gemensamma boende kände mig som en 50-tals hemmafru i vår alldeles nybyggda lägenhet. Det städades, bakades, handlades, tvättades och det mesta gjordes av mig. Jag gick på lärarhögskolan, det hette så på den tiden, Olle läste i Lund. Av olika anledningar så var jag ofta ensam hemma och då sysselsatte jag mig med hemarbete när studierna var avklarade.
Denna ordning har fortsatt genom livet. Förutom det tidigare uppräknade så har jag även skött barnen, husdjuren, trädgårdarna och annat som du kan tänka ut. Efter lärarexamen har jag yrkesarbetat i 45 år.

För 20 år sedan blev jag sjuk, jag ”gick i väggen”. Då pratade man inte så mycket om det här fenomenet så jag var vilsen och okunnig om vad som hände med mig. Jag utbildade mig under 1,5 år inom stresshantering och det har jag, även om det inte alltid har märkts, haft stor nytta av både för min egen del men även karriärmässigt inom området. Under några år arbetade jag tillsammans med Olle i vårt företag. Förutom med stresshantering så hade vi bland annat en resebyrå på nätet och en webbutik.

Genom åren har våra förutsättningar ändrats, som de gör i livet men arbetsfördelningen i hemmet har till stor del fortsatt som förr tills för snart två år sedan då vi flyttade till lägenheten i stan. Då kom vi överens om att vi skulle städa tillsammans, handla tillsammans, tvätta tillsammans, gå hem tillsammans, ibland ta en fika tillsammans på hemvägen, ja du förstår, vi har gjort mycket tillsammans sedan vi kom hit.
Nu undrar du förstås varför jag berättar allt detta när det skulle handla om hundar och snö! Det här är ju trots allt en pensionärsblogg. Jag har ju slutat arbeta. Just där har vi poängen. Jag har slutat arbeta men det har inte Olle!

Som jag precis berättade så har vi fram till för fjorton dagar sedan delat på arbetet här hemma i hög grad. Så har vi t.ex. haft tvättid (i över fyrtio år har vi haft egen tvättmaskin men nu använder vi husets och det fungerar jättebra men man måste ju boka tid) på lördagar mellan 10-13, en tid som passat oss utmärkt de flesta gånger. Senaste tvättdagen inföll under min pensionärstid! Där har vi anledningen till detta långa inlägg! En vis person sa för några dagar sedan till mig: ”Men Inger, du behöver ju inte tvätta på helgen nu när du är ledig i veckan”.  Jag förstod vad budskapet var eftersom jag tillhör dem som mer än en gång haft synpunkter på pensionärer som åker buss, handlar och tvättar på tider som jag som yrkesarbetade behövde utnyttja. För pensionärerna har ju ”all tid i världen” att välja på. Jag svarade att Olle kan inte tvätta mitt i veckan!

Jag hade funderat på det här innan jag behövde uttala det högt. Så min fundering är nu, ska jag ha dåligt samvete för att jag vill tvätta tillsammans med Olle? Bör jag ta hänsyn till mina grannar som inte har ”all tid i världen” eller ska jag nu kunna känna att det är upp till mig att välja om Olle ska få känna sig delaktig även om jag ännu så länge är fullt kapabel att tvätta själv så vi kan göra andra saker tillsammans? Eller är tvättning en möjlighet att göra något tillsammans?

Jag har bokat nästa tvättid en måndag och i dag när de åtta hundarna kommer in efter promenaderna så är det många tassar att torka av!

Så skönt att människorna kan sköta om hundarna tillsammans!

Kram Inger