Annebergsgatan

Hej!
Nu har jag varit pensionär en vecka. Det känns fortfarande helt ok fast det var lite skumt i morse när Olle skulle gå och arbeta igen och inte jag. Skönt var det att slippa gå ut i det förskräckliga vädret i alla fall. Fast jag har ju haft större problem genom livet!
Ett problem som förföljt mig under många år i arbetslivet har varit dessa datorer. Jag trodde att jag skulle slippa alla problem nu. Vi har nämligen köpt en alldeles ny dator som jag fick en grundlig genomgång av i går och ändå har jag hållit på en lång stund nu för att få saker att fungera. Det slutade med att jag skriver på den gamla i alla fall. Om det ser konstigt ut hos dig så beror det säkert på mig och inte på tekniken!

Med det sagt så tänkte jag göra en sorts sammanfattning av min vecka.
Den har varit ganska intensiv så jag börjar redan förstå vad andra pensionärer säger när de menar att de inte förstår hur de hann med att arbeta.

Vi har börjat träna på lokal. Två gånger minsann förra veckan och i dag är det dags igen. Lite konstigt kan det tyckas att jag inte har känt av någon träningsvärk. Det kan ju betyda att jag rörde mig mycket även i mitt gamla liv eller så kan det bero på att jag gjorde det lätt för mig och inte lade på så mycket vikter. Vi får väl se hur det blir.
Vi hann även med att besöka barnbarnets förskola såsom varande farföräldrar till barnet. Vi är ju presumtiva hämtare. Det är en väldigt bra förskola och det kändes redan när jag kom in på gården. Där skulle jag kunna jobba om inte det fanns en massa men som till exempel ”men det vore väldigt långt att pendla”.

Förutom att jag inte är så god vän med datorer, telefoner och liknande apparater så har jag aldrig varit särskilt intresserad av att pyssla.
Eftersom jag nu går in i en annan fas av livet så har jag denna veckan förbluffat t.om. mig själv. När vi flyttade till lägenheten för snart två år sedan så fanns det saker som vi inte ville göra oss av med bl.a. ett utmärkt bord och ett antal stolar. Kruxet var att det var ”utemöbler”. Vi tog emellertid med oss möblerna och de har fungerat bra. För en tid sedan hittade vi ett trevligt hem för dessa möbler. Vi köpte då nya mer konventionella möbler på stället där man får allting i platta paket. En kväll satte vi ihop bordet tillsammans och det blev bra. Det gjorde att jag blev lite djärv och fick blodad tand. Tro det eller ej men jag satte ihop sex stycken stolar alldeles själv dagen efter när Olle var på jobbet!

I dag träffade jag på en granne i trappen, en av dessa kära damer som bor här. Jag berättade för henne att jag varit pensionär en vecka. Då blev hon jätteglad och klappade mig på kinderna, så som gamla tanter brukade göra när jag var liten, så plötsligt kände jag mig som en liten flicka och insåg då att det stämmer det där med att man inte är äldre än man känner sig. Med hänsyn till vad grannfrun berättade för mig så tror jag att hennes dag som pensionär blev lite varmare bara för att hon fick någon att glädjas med och klappa på kinderna.

Kram Inger