Dag 2
Hej igen!
Jag kan lugna dig med att jag inte tänker skriva blogginlägg varje dag men eftersom jag fick så mycket uppmuntran och stöttning efter gårdagens skrivande så känner jag ett visst ansvar gentemot mina läsare. Jag kan nu tala om att jag tycker det gick ganska bra för att vara första dagen. Jag har redan skapat nya rutiner! Någon som blev förvånad? Jag går till exempel numera upp när Olle går upp vilket inte har inträffat särskilt ofta eftersom jag oftast har stigit upp tidigare än vad Olle har gjort. Vi äter en enkel frukost tillsammans och läser nyheterna på våra mobiler! Denna lösning har nu skapat en viss förvirring i mina tidigare vanor men jag tar en sak i taget så det ska nog bli bra.
Dagen i övrigt präglades till stor del av mitt bloggande. Det tog lite tid och det är väl något jag får träna mig på, att saker får ta tid ibland.
Jag hann även med lite naturstudier. Jag såg en skata som byggde på ett gammalt bo i ett av gårdens fantastiska träd. Jag såg även samma skata bråka med en annan skata i ett annat träd. Det var lite otydligt vad bråket gällde. Det kanske helt enkelt handlade om vårkänslor och det är ju underbart.
Eftermiddagen ägnades i princip åt läsning. Så härligt att kunna sätta sig och läsa en bok som jag själv valt, utan redovisningskrav, en måndagseftermiddag.
Detta medförde att jag drack en massa kaffe. Där får jag nog vara lite observant på mitt framtida intag!
En bra vana som vi har lagt oss till med, sedan vi flyttade till storstaden, är att vi promenerar mycket. Jag bestämde mig för att promenera till Olles jobb och göra honom sällskap hem. När jag kom ut så var det ju mörkt och lusten att promenera avtog. Nu är det emellertid så att jag har dagar kvar på min bussmånadsbiljett. Jag stannade därför på hållplatsen för att invänta bussen. Jag menar att det kanske inte är bra att ta ut sig för mycket första dagen. Vi skulle ju promenera hem. Hursomhelst så upptäckte jag en annan sak. Man ser mycket när man har blicken riktad rakt fram. På andra sidan gatan stod det en polisbil på tvären ut från trottoarkanten. Återigen dök det upp en fundering i mitt huvud, varför står den där? Det var också mycket oklart nämligen för under tiden som bussen närmade sig och jag fumlade med biljetten i telefonen så försvann bilen och jag såg inte vart den tog vägen! På Olles arbete hade de haft inbrott under helgen men det verkar långsökt att ”min” polisbil skulle ha med den saken att göra, eller?
Som nybliven pensionär känner jag att jag kan ta mig friheten att tycka något i sammanhanget. Nog var polisbilarna snyggare förr i tiden när de var svartvita, som skatorna!
Kram Inger